Dag 58 Sista dagen!

KÄRA FÖLJARE!

Detta blir min sista dag. I Brösarp väntar buss och tåg tillbaka till Stockholm. Någonting har hänt som gör att jag måste avbryta nu. Vad får den nyfikne veta om ett par dagar. Jag är dessutom sjuk, men det är inte därför jag bryter! Envisare än så är jag, som ni kanske förstått.

Det här är det viktigaste jag har gjort hittills i mitt liv. På alla plan. Jag har insett på djupet att det som livet egentligen handlar om är det som skulle få både vår jord och oss människor att må bra. Det går hand i hand.

Jag gjorde mig helt beroende av andra när jag gick iväg utan pengar. Försatte mig i en situation där jag måste ta kontakt. Jag kunde inte vara rädd, jag måste ha tillit hela vägen. Mota varje tanke om hinder, välja att se möjligheter i alla stopp och tveksamheter. Ta en väg även om jag inte visste vart den skulle leda mig.

Alla vägar är rätt, de leder mot en ny erfarenhet, en ny visdom. Tron kan försätta berg. Det är sant. Tror man att saker och ting löser sig, så gör dom det. På ett eller annat sätt. Det är bara fråga om vilket. Och inget är bättre eller sämre än något annat för alla blir man lite rikare och lite klokare av.

I mötet med andra människor, utan pengar, har jag sett att allting vävts ihop. När en smörgås inte är mera värd än ett samtal, då sluts det vi behöver och det vi ger till en helhet. När vi slutar att värdera i pengar.

Jag fick frågan en gång, men du: du lever ju av andra, du betalar ju inte för dig, hur ser du på det? att någon annan betalar din middag? Där blev det tydligt för mig, jag har gett av mig själv i alla möten, blev mitt svar. Kanske kan ett samtal vara lika viktigt som brödet, eller soppan på spisen som någon köpt och lagat? För mig är svaret solklart ja. Om vi började värdera möten, samtal, mänskliga kontakter på samma sätt som alla prylar så skulle prylarna snart sluta vara fokus i våra liv. Om vi bara la ner bråkdelen av den tid vi lägger på att slita i hop pengar för att konsumera på att finna kärleken i oss själva istället, och människor att dela den med, så skulle vår jord i ett ögonblick må så mycket bättre och vi själva med.

Att jag var rik när jag lämnade Stockholm den 1 oktober visste jag redan. Rik av alla härliga människor jag har omkring mig i mitt liv och mina underbara barn kanske allra mest, och min nyfunna livskamrat. Nu är jag om möjligt ännu rikare, för i varje möte finns en ny rikedom att ta till sig, i varje människa vi möter på vår väg. Och det är så långt bort får det materiella det går att komma. Och det är så nära jorden det går att komma.

Det går att leva ett otroligt fantastiskt vackert liv här, med varandra och i samklang med naturen och den jord som är vårt levebröd.

TACK för att ni följt mig!

Det kommer ytterligare några bloggar här så titta in om ett tag igen. Sedan återvänder jag till min gamla blogg.
lycklig.blogpspot.com
Där tänker jag fortsätta skriva om livet, som jag ser och upplever det! Välkommen att följa mig där, den som vill. (PS, I will translate this into English when I am back home so bare with me)

TACK FÖR ALLA MÖTEN
ALLA VARMA RUM
ALLA MÅL GOD MAT
ALL KÄRLEK JAG FÅTT PÅ MIN VÄG
PAX ET BONUM

Loll