Nu finns jag igen på min gamla blog MMMM

Bloggslut...tsv...

Hemma igen!

Det innebär lite prickar över bostäverna. En demonstration, några seminarium, debatter, polska korvar, folkhav, stadsvandringar senare är jag tillbaka på ruta ett. Som aldrig kommer bli den samma. 

Nu ska jag jobba för att återta känslan jag hade efter min vandring. Den om människors längtan, människors öpphenhet, vilja till förändring och behov av det sanna och äkta. 

I Poznan, under klimatförhandlingarna, som lika gärna kunde haft rubriken: Hur ska vårt land tjäna mest pengar på klimatförändringarna, så var jag nära att tappa den. 

Ett magert demonstrationståg gick på lördagen från frihetsplatsen i Poznan upp till World Trade Center och tillbaka. Utan de"svarta" som var nära att uteslutats, hade det knappt blivit något alls. Under tiden därinne, fortsatte man diskutera bästa affärsidéerna. Visst, det fanns en del som var där av annan orsak, med de flesta var s.k NGO, non governmental organisations, och tilläts inte tillträde till de riktiga förhandlingarna. Det mänskliga, humanitära perspektivet såg i alla fall inte jag röken av. Det är möjligt att det fanns i några möten vid sidan om, på nån undanskymd plats, svåra att hitta. Jag hittade inte dit. 

Jag hittade ut i staden, till biblan med sex datorer kontra de hundratals i world trade center, jag hittade sopor, riviningsmässiga men bebodda hus, en ganska tydlig fattigdom om man bara gick i lite större cirklar än innersta city där gigantiska reklamaffischer prydde husen. Det mesta av Poznan bombades bort under andra världskriget, och staden är fortfarande starkt märkt av det. Trots uppbyggnad. Tonvis med papper har producerats till forhandlingarn i Poznan, tonvis med papper som slängs om några dagar, som redan slängs för fullt. Visst, det fanns soptunnor för sortering inne i World Trade Center, med med pappersmängderna som hanterades därinne så var det enkelt att inse att dessa bara var kosmetiska. Precis som så mycket annat. 

När jag åkte hem med kontrabussen så funderade jag på mina egna associationer till Polen. 

Det är hemskt att erkänna: Andra världskriget, judeutrotningen, sönderbombat, illegala aborter, kommunismen, Leach Walesa, handel med kvinnor, kol, kol, kol, kolarbetare, fattigdom, nyrikedom i päls och pärlor, förgiftning av Östersjön, koldioxidutsläpp, utsläpp överhuvudtaget, skitigt, sopberg, och nu Coop 14. FNs klimatförhandlingar i Poznan 2008. Enligt min mening ett skämt, ett mingel med gratis mat och alkohol, diskussioner om pengar./Loll

Pengar

Nu har jag varit pa ett par foredrag och det man kan konstatera ar: Allt handlar om pengar. Ingen nyhet direkt, men det blir ju extremt tydligt har. Som jag skrev, man tillvaratar sina intressen samtidigt som man vill radda jorden. Det gar inte sa bra ihop va? Sverige ska ligga i taten for att jobba med klimatforandringarn. OCH:
Ta bara Sveriges Riksbank som idag sankte rantan. Jag gissar for att radda julhandeln, for att lata de skrackslagna bostadrattskoparna andas ut over helgen och kopa julklappar. For att lata de panikslagna handlarna andas ut och se att det anda ska komma lite kunder.

OCH VI GAR PA DET!

Varenda gang. Va? Dom leker ju bara med oss! Leker med vara liv. Ga inte pa det! Kop inget! Skit i den sankta rantan som snart kommer raka i hojden igen. Inse att vi inte kan fortsatta med denna livsstil. Det ar ju det allting handlar om. En kosmetisk atgard, som spelar pa manniskors radsla.

Det finns en del ungdomar, aktivister har i Poznan som forsoker gora sig horda. Som forsoker prata om nagot annat an pengar. som forsoker tanka pa jorden i ett annat perspektiv. Jag hoppas nagon i alla fall registerar deras envisa kampande. Sjalv kanner jag mig som en frammande fagel. Som en avdankad Lennon med Peace Love & Understanding i sinnet. Tre ord som ingen langre forstar inneborden av. Alla tre har idag inforlivats i ekonomin. Later jag cynisk? Ja, kanske lite. Eller nae... Jag ska aka hem och borja planera for det dar vandrarhemmet jag och Kaj ska oppna. Det ska Lennon aterupprattas. Basta. Och du ar ocksa valkommen!/Loll

Tid for eftertanke...

Jag anvander mig av en metod som jag helt la av nar jag var ute och vandrade. Pluggar i horlurar och skapar min egen varld med hjalp av musik. Man kan forvandla folkhav i stress till en sorglig film, man kan skapa lyckokanslor fast man ar ledsen eller tvartom. Har i datorhavet i World Trade Center i Poznan i Polen dar jag sitter och bloggar har jag pluggat in mina medhavda lurar i harddisken, satt pa ljudet och valt musik som ger mig kansla och distans.
Nar jag vandrade slutade jag helt att plugga in ljud i oronen utom nar jag gick pa starkt trafikerade vagar med BRED vagren. Om den var smal gallde det att vara pa helspann, beredd att hoppa i narmaste dike vid behov.
Det ar fantastiskt att sitta har, bland hundratals manniskor, de flesta i kostymer, och kanna att jag har en alldeles egen varld. Ett rum dit ingen kan komma in om jag inte bjuder in. Egentligen ar det har ett perfekt stalle att vara ensam bland manniskor om man gillar sant. Ingen forvantar sig kontakt, det stora flertalet har aldrig sett varandra och kommer aldrig se varandra igen. Vi bara gar forbi och vidare.
Alla de har manniskorna som sitter bakom datorerna, som ror sig genom de manga byggnaderna, som lyssnar pa foredrag, deltar i diskussioner ar de som ska vara med och bestamma om jordens framtid. Som ska forsoka ta tillvara sina intressen samtidigt som de ska radda jorden. Jag anar kollisionskurser. Min Kaj skrev sa vackert.

Lat oss alska oss ur finanskrisen istallet for att konsumera oss ur den. (forresten laste jag att det ar just det som manniskor agnar sig at nar det inte finns pengar att shoppa)

Sug pa den...
/Loll

Poznan den 4 december

Nu ar jag ackrediterad, registrerad och sitter inne i world trade center i datorrummet och bloggar. Har sitter nagra hundra manniskor uppkopplade. Detta maste kostat hur mycket pengar som helst. Omradet ar gigantiskt, det gar inte att overgreppa allt som hander har. Tusentals manniskor ror sig fram och ater. Forutom FNs egna konferenser finns har ocksa en mangd sa kallade "sideevents". Det ar fristaende organistationer som ordnar foredrag och diskussioner, bade bra och vettigt och helt at andra hallet. For att fa folk lockar man med gratis mat och dryck. Mycket kommers alltsa. Jag gar mest omkring och tar in, forsoker forsta vad det ar som pagar. Det har ar sa langt det gar att komma fran min vandring i stillet med djupa och nara samtal i samklang med hjarta och natur. Intressant. Kontraster ar viktiga. Jag aterkommer/Loll

PS, trogna Radio Stockholm ringde upp och kollade láget har i Poznan, inslaget ar med ca 16 minuter in i programmet....

Poznan den 3 december

På väg till Poznan

Hej! En kall och dieselstinkande bussresa som startade vid midnatt den 1 december, sex timmar farja, mera buss och 26 timmar senare stod vi mitt i natten utanfor vandrarhemmet i Poznan. Det kandes mycket konstigt att kora forbi stad efter stad som jag vandrat igenom. Har naturligtvis vandrat i Poznan idag, och gammal vana trogen funnit ett bibliotet att blogga ifran. Det skiljer sig inte sa mycket fran hemma. Jo prickar pa tangentbordets nodvandiga svenska bokstaver saknas. Hoppas ni kan lasa anda.
Dessvarre har jag inte fatt access till sjalva konferensomradet, mitt namn fanns inte med bland de anmalda. Jag hoppas det loser sig tills imorgon, annars lar jag denna vecka vandra runt Poznan sa mycket att jag kommer kunna dess karta i huvudet. I dag sken i alla fall solen, aven om vinterkylan biter i benen... ska forsoka hitta ett par langkalsonger...dvs shoppa! men bara nodvandiga saker:-)
Aterkommer nar jag har nagot mer att beratta om sjalva konfererandet.
Pax/Loll

Poznan i Polen

Kära följare,

anledningen till att jag bröt min vandring är att jag fick ett pris av Naturskyddsföreningen. Priset består av att ta en buss och en färja till Poznan i Polen där FN drar igång sina klimatkonferenser. Jag åker vid midnatt. 

Jag tar ödmjukt emot priset och reser med öppet sinne. Kanske finner jag människor att samtala med om de saker jag funnit så viktiga under min långa vandring. 

Förändringen som startar i var och en av oss. Hur det som är bra för oss människor går hand i hand med det som är bra för vår jord.

Jag hoppas också på att få mig några långa fina promenader i Poznan. 

Det kliar i fötterna!

/Loll