Bloggslut...tsv...

Hemma igen!

Det innebär lite prickar över bostäverna. En demonstration, några seminarium, debatter, polska korvar, folkhav, stadsvandringar senare är jag tillbaka på ruta ett. Som aldrig kommer bli den samma. 

Nu ska jag jobba för att återta känslan jag hade efter min vandring. Den om människors längtan, människors öpphenhet, vilja till förändring och behov av det sanna och äkta. 

I Poznan, under klimatförhandlingarna, som lika gärna kunde haft rubriken: Hur ska vårt land tjäna mest pengar på klimatförändringarna, så var jag nära att tappa den. 

Ett magert demonstrationståg gick på lördagen från frihetsplatsen i Poznan upp till World Trade Center och tillbaka. Utan de"svarta" som var nära att uteslutats, hade det knappt blivit något alls. Under tiden därinne, fortsatte man diskutera bästa affärsidéerna. Visst, det fanns en del som var där av annan orsak, med de flesta var s.k NGO, non governmental organisations, och tilläts inte tillträde till de riktiga förhandlingarna. Det mänskliga, humanitära perspektivet såg i alla fall inte jag röken av. Det är möjligt att det fanns i några möten vid sidan om, på nån undanskymd plats, svåra att hitta. Jag hittade inte dit. 

Jag hittade ut i staden, till biblan med sex datorer kontra de hundratals i world trade center, jag hittade sopor, riviningsmässiga men bebodda hus, en ganska tydlig fattigdom om man bara gick i lite större cirklar än innersta city där gigantiska reklamaffischer prydde husen. Det mesta av Poznan bombades bort under andra världskriget, och staden är fortfarande starkt märkt av det. Trots uppbyggnad. Tonvis med papper har producerats till forhandlingarn i Poznan, tonvis med papper som slängs om några dagar, som redan slängs för fullt. Visst, det fanns soptunnor för sortering inne i World Trade Center, med med pappersmängderna som hanterades därinne så var det enkelt att inse att dessa bara var kosmetiska. Precis som så mycket annat. 

När jag åkte hem med kontrabussen så funderade jag på mina egna associationer till Polen. 

Det är hemskt att erkänna: Andra världskriget, judeutrotningen, sönderbombat, illegala aborter, kommunismen, Leach Walesa, handel med kvinnor, kol, kol, kol, kolarbetare, fattigdom, nyrikedom i päls och pärlor, förgiftning av Östersjön, koldioxidutsläpp, utsläpp överhuvudtaget, skitigt, sopberg, och nu Coop 14. FNs klimatförhandlingar i Poznan 2008. Enligt min mening ett skämt, ett mingel med gratis mat och alkohol, diskussioner om pengar./Loll