25 september 2008

UR





Träffade en tjej från UR idag. De håller på att jobba fram ett program för barn om barn och deras oro för klimatet. Ett mycket bra initiativ tycker jag. Barn är direkta. Konkreta. Om de känner oro så undrar de ju helt naturligt varför vi inte gör nåt.
Sluta kör bil då! Sluta släpp ut gift.
Varför fortsätter ni vuxna göra allt som är farligt för miljön och klimatet?
Så direkta är ofta barn. Vi förmedlar vår oro, men vi visar inga vägar ut. Att köpa grön mjölk lindrar inte oron. Räcker inte för ett barn som svar.
I programmen ska tre barn få möta tre vuxna som gör något aktivt. Något konkret, som kan ge hopp och visa på handlingskraft. Jag fick frågan om jag vill vara en av de tre. Jag tackar allra ödmjukast ja. Kan inte tänka mig något viktigare. Det är ju mina barn, mitt barnbarn som är en av drivkrafterna till att jag väljer att gå den här pilgrimsvandringen. Det är ju deras och alla andra barns framtid jag oroar mig för. Jag hoppas innerligt att jag kan ingjuta mod i någon mer att handla aktivt. Få någon att inse att det handlar om dig och mig och inte om några makthavare långt borta, inte om ett land på andra sidan klotet, utan alla land, vårt land, inte om andras barn, utan om alla barn, våra barn, dig mig, allas barn, verkligen alla./Loll

I met a girl from Swedish Television today. They are making a program were kids meet adult who try to do something practical about the climate problem. It is focus on children and their anxiety for what will happen. They are often much more direct, the ask questions - why don't you stop driving if it is dangerous? In this program the adult and the child will discuss what we can do, to give them hope, and a feeling that it is possible to do something if we take action. I was asked to be one of those adults, and I was honored to be asked. The worry for the future for my kids, my grandson, and all the kids in this world is one of the main reasons that I am doing this walk. This is about all of us, all children, all countries, and its now and its for real./Loll

Inga kommentarer: