Dag 57

Jag fick en ljuvlig vandring från Marias mölla i Skillinge till Simrishamn. Solen sken, så varm och skön att jag kunde rasta på en sten vid havet och låta den lysa mig i ansiktet helt stillasittande utan att börja frysa. Att äta sin matsäck med blicken över havet istället för gåendes i regn o blåst var mycket njutbart. Framme i Simris hade Alli bokat rum på Simrishamns vandrar hem. I väntan på att hon skulle dyka upp vilade jag en stund, skrev ett brev till Gunnar, den stora inspiratören jag skrivit om förr, min 88-årige vän som fått mig att se vikten av att stanna upp, se sig om och ta in nuet, oavsett tillstånd. Alli kom och hon bjöd mig på middag på restaurang, och sedan sov vi gott och laddade för dagens vandring.

I lite duggregn och snålblåst - men från rätt håll! - så vandrade vi från Simrishamn till Svinaberga. Vandringen bjöd på landskap av äppelundar, eneriken, sandstränder, stenformationer, vi vandrade in i nationalparken, Stenshuvud. Vi landade hos mina gamla vänner, familjen Östergren, kaffe och en pratstund innan Alli skulle med buss och tåg hem till Stockholm. Nu sitter jag hemma hos familjen, mätt på en sanslöst god fisksoppa, en brasa sprakar och det är härligt att befinna sig hos gamla vänner. Samtalen handlar lika mycket om forna tider - sjuttiotalet - som vandrandet och vad det bär med sig. Håller på att bli lite sjuk igen dessvärre, tror det är kroppen som börjar få nog helt enkelt.

Alli och jag

Kul att du kom och vandrade med mig Alli! Andra gången du gör mig sällskap!

Och supertack till alla Östergrenarna för nattens härbärge och mat och dryck!/Loll