Resan hem...

Gick ju bra...men jag glömde kameran på bussen från Brösarp och tack vare en observant medpassagerare så lyckades jag kuta ikapp bussen och få tillbaka kameran, precis innan tåget gick och ja...marginalerna var på min sida. När jag så småningom hamnade på tåget till Stockholm förvandlades min medresenär till min sista sponsor. Jag blev bjuden på kaffe av Gittan från Brantevik, oerhört tacksam för det där med kameran! Hon blev på så vis högst delaktig i vandringen genom att se till att jag kom hem med de sista fotona. Kaffet smakade gott under ett samtal kring min vandring och dess slut. Vi hittade så klart gemensamma nämnare, som jag gjort med nästan alla jag mött. Hemma väntade mina älskade döttrar med middag! Det blev ett mycket kärt återseende vill jag lova. Lite senare tog jag mig till doktorn, apoteket och ICA.... Vad konstigt det kändes. Promenerade omkring som om jag aldrig varit borta. Men jag har varit borta och vandringen, den kommer jag att bära med mig varje fortsatt steg jag tar. Nu ska jag gå och lägga mig och sova i min alldeles egna säng för första gången på två månader. Det ska bli helt enkelt underbart!/God Natt/Loll