10 oktober 2008

Dag 10 Day 10 286000 steg

Halloj, efter en slingrande vandring från Stavsjö, via Krokek och Bråvikens dimhöljda vatten kom jag fram till Åby. Ett snabbt besök i kyrkan hos prästen Cecilia ledde till att jag fick sova i församlingens dagis, Liljan i Kvillingegården inatt. Där togs jag emot av Kerstin som lämnade hela dagiset i min vård över natten. Jag tänker på hur stort det är att jag får sådana förtroenden. Det finns inte tillit bara från mitt håll utan lika mycket från dem jag möter. I dagens NT är det en artikel om mig, och en av papporna här på dagiset, en riktig återvinnarpappa, kom strax tillbaka med tidningen sedan han lämnat sitt barn på dagis. Har ätit frukost med barnen här och strax bär det av till Norrköping. Ska försöka uppsöka ett bibliotek och läsa ikapp lite tidningar. Min värld består ju av vägar, möten och vägar och möten. Vad som händer i världen vet jag inte riktigt. Men jag vet vad som händer i naturen. Jag har sett så mycket vackert under dessa dagar att jag inte kan begripa hur vi kan skada den här fantastiska planeten vi bor på. Jag blir mer och mer övertygad. Det här handlar inte om makt och pengar, det här handlar om att du och jag och alla andra helt vanliga människor måste hitta tillbaka till kärnan. Vad är det som är viktigt med livet? Jag har för min det hittat svaret. Det är mötet med andra människor, samtalet, kärleken. Det är att dela med sig av det man har till den som behöver. Det är att hjälpa den som behöver hjälp. Lyssna när någon behöver ett öra. Det är att vara rädd om arvet vi fått, jorden. Tänker på Hasse o Tages gamla film, Änglamark. /Loll
PS no English today, cannot stay so long on this computer, but I will reach Norrköping in couple of hours. I am also thinking about what is important in life? The meeting with ohter people, love, talking and listening to each other, helping and sharing, caring for the great gift we got, the earth.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det man ger...får man tillbaka.. Le och du får ett leende tillbaka, ha förtroende och förströstan och du för förtroende och förströstan tillbaka. Så är det, alldeles bestämt, tror Eva i Nyköping

Anonym sa...

Hej mamma!Vad långt du har kommit:)
Du kan väl skicka ett mess till mormor som inte har någon dator och undrar var du är?
Vi saknar dig!
Kram Joanna