24 oktober 2008

Dag 24 Day 24


Alright!
Let's do a shorty in English first. It''s been a while. I have been in hospital, got some strange desease. Some chrystals in my ear got lose and made me lose balance and feel really sick, that with a combination of dehydration. But I am getting better. Just got out of hospital, and I will rest in Jönköping over the weekend. Before I got sick, I hade som really nice experiences, meetings as I seem to have during this fantastick walk. I look upon this illness as a part of the walk, I have to include everything that happens. Even if it made my go by ambulance, and now a taxi, though a taxi that was good for the climate! So hopfully I will be back on the road by Monday! /Loll

Hej Bloggkompisar!
Nu är jag utskriven från sjukhuset. Det går snabbt framåt. Har gjort mina övrningar men antagligen var det så att det Samuel, sjukgymnasten gjorde igår, fick kristallernan på plats. För jag mår verkligen supermycket bättre i dag.

Ok, vad sen. Jo jag använde ett av mina trumfkort, fixat av min goda vän Jeanette Albertsson. Det bestod i ett telefonnummer till en av hennes kompisar på Scandic Hotels, Henrik Johnsson. Jag ringde och här sitter jag nu och bloggar i Portalens foaje i centrala Jönköping. Till saken hör att Scandig faktiskt är en hotellkedja som jobbar hårt på miljöansvaret. Med ekologiska produkter, elspar, och närproducerad frulle. Bara en sån sak att du måste stoppa in hotell nyckeln i ett lås för att tända, vilket gör att du aldrig slösar på el. Dessutom, ang Rosa bandet, så sitter den en instruktion om hur man undersöker brösten i duschen, med uppmaning om att ta med hem. Det finns som sagt så mycket man kan göra som inte handlar om konsumtion för att stötta forskning och förebygga. Tack för den här hotellhelgen SCANDIC!

Så hur som helst. Här stannar jag över helgen. Gör som sjukgymnasten sagt. Tränar på att utsätta mig för yrsliga situationer, blinka med ögonen, vrida på skallen så att det sista av yrseln ger sig. Nu når ni mig på min vanliga telefon igen. Jag är superpepp att fortsätta! Det är en vandring of a lifetime, den ska vidare. Ett gigantiskt tack för alla uppmuntrande telefonsamtal, mail, bloggkommentarer och SMS. Jag är överväldigad av all denna värme ni skickar mig! May the force be with you för att sno min kära dotter Miras redan stulna slutrad! /Loll

3 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt höra att du mår bättre. Var rädd om dig nu. Jag håller tummarna.

Anna sa...

Bra att du känner dig bättre. Vila ordentligt nu innan du börjar gå...med lugna steg. Kram!

Loll sa...

jag ska gå så lugnt o fint...funtar på att ta mig till din vän i borås måndag...ska kontakta henne...så jag eg. börjar gå på tisdag därifrån...då får jag en rejäl vilning!